?Vildsvin Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
Domän:	Eukaryoter Eukaryota
Rike:	Djurriket Animalia
Stam:	Ryggsträngsdjur Chordata
Understam:	Ryggradsdjur Vertebrata
Klass:	Däggdjur Mammalia
Ordning:	Partåiga hovdjur Artiodactyla
Familj:	Svindjur Suidae
Släkte:	Sus
Art:	Vildsvin S. scrofa
Vetenskapligt namn
§Sus scrofa Auktor: Linné, 1758
Utbredninsområde i grön, turkos = införd population
Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen

Vildsvin (Sus scrofa) är ett partåigt hovdjur tillhörande samma art som tamsvinet. Artens ursprungliga utbredningsområde sträckte sig från västra Europa till Sydostasien. Vildsvinet introducerades sedan i Nordamerika, Sydamerika, Australien och på många öar och har därför idag en nästan världsvid utbredning.

Vild eller tam

Definitionen av ett vildsvin är på många platser på jorden flytande då det i grunden är samma art som tamsvin (Sus scrofa). Tamsvin blir lätt förvildade och vilda och tama svin runt om på jorden hybridiserar. Indelningen grundar sig därför ofta på var man finner populationen och vad man känner till om dess historia. T ex kallas de vilda svinen på Nya Zeeland för Captain Cookers då de anses härstamma från svin som kapten James Cook tog med sig som gåvor till maorierna på 1770-talet.

Ett annat exempel är vildsvin utplanterade i USA i början av 1900-talet. Dessa parar sig ibland med tamsvin som rymt från farmer och därför finns i Nordamerika ingen tydlig gräns mellan vildsvin och tamsvin.

Utseende och anatomi [redigera]

En könsmogen hane kallas galt (äldre benämning orne) och är mellan 150 och 180 cm lång och 70 till 100 cm hög. Till längden ska läggas en ca 25 cm lång svans. Den könsmogna honan kallas sugga och är betydligt mindre än hanen. Galten väger upp till 225 kg medan suggan väger mellan 70 och 140kg, det förekommer dock mindre suggor med blott en vikt på 40-50kg.  .. En hona som ännu inte fött några avkommor, kultingar som dessa kallas, benämns gylta.

Vildsvinets borst är mörkgrå till brunsvart och båda könen har uppåtböjda betar – galtarnas är avsevärt större än suggans. Vildsvinet har ganska dålig syn (dock inte så dålig som ryktet säger) men en god hörsel och ett extremt bra luktsinne. Svinen kan känna lukten av en människa på nära 1 kilometers håll om vinden ligger rätt.Det finns rapporter från omvärlden om svin av blandras mellan vildsvin och tamsvin som vägt långt över 300 kg, några fåtal exemplar som nedlagts har vägt runt ca 400 kg, en av dem fick p g a sin storlek det sensationella namnet Hogzilla.

Vildsvin kan uppnå en ålder av 30 år.

Beteende

En flock vildsvin i naturreservatet Eriksberg i Blekinge

Hona med två kultingar

Vildsvin är sociala djur och lever i flockar, oftast några honor med sina ungar. Hanarna lever ensamma och är välkomna i hjorden endast i parningstider som pågår från oktober till januari. Efter en dräktighetstid på ca 115 dagar föder honan 5-6 kultingar (ibland 8-9, väldigt sällan upp till 15) i en grop. Hur ofta suggan blir dräktig beror till stor del på tillgång på föda och hur klimatet ser ut. I områden med gynnsamma föutsättningar kan en sugga få två kullar/år, vanligast är dock en årlig födsel kring mars månad.

Ettårs-hannarna måste lämna hjorden då de nya kultingarna föds och grisar från samma flock lever sedan i max 2 år i en egen galt-hjord. Efter detta skiljs de åt och svinen går över till att leva ett ensamliv livet ut. Detta med undantag för parningsperioderna då de tillfälligt lever ihop med en annan flock, dock underlägsen ledarsuggan som styr sin flock.

Vildsvinet är normalt nattaktivt men kan om det lever ostört vara aktivt och leta föda även på dagen. Ofta tar det sin daglega i en tät granplantering eller i våtmarker i närheten av odlad mark.

I regel är vildsvinet extremt skyggt och flyr så fort det känner lukten av en människa. På senare tid har man dock dokumenterat vildsvin nära människor och till och med inne i samhällen i Sverige. Detta beror på populationens ökning.

Vildsvin anses ofarliga för människor och springer normalt undan långt innan man upptäcker dem. Skadade vildsvin kan dock anfalla om de blir trängda. Därför måste trafikskadade eller skadeskjutna vildsvin alltid spåras upp och avlivas av erfarna hundar och jägare.

Föda

Vildsvinet tillhör de partåiga hovdjuren (Artiodactyla)

Vildsvin är allätare men 90 % av deras föda består av vegetabilier. När de letar föda gräver de med trynet i marken och "bökar" upp jorden, ofta efter ek- och bokollon som är favoritmaten. Annan föda är majs, ärtor, potatis och spannmål, mask, möss, orm, rötter, bär och svamp. De äter också vattenväxter, as och ibland sopor.

Under letandet efter mat orsakar vildsvinen ofta skador för lantbruket, medan de samtidigt anses kunna vara till fördel för skogsbruket då de äter upp ansamlingar av skadeinsekter såsom barkborrar och bidrar till markberedningen genom sitt bökande. Därför är vildsvinet ett uppskattat vilt i skogarna i bland annat Tyskland och Tjeckien där det till och med utfodras av skogsägare och jägare. Dock jagas de hårt i ren jordbruksbygd då de bökar i åkrarna och förstör. Till skillnad från övrigt klövvilt angriper inte vildsvinet gran- och tallplantor och gör därför inte skada som till exempel älg och rådjur. Sammantaget kan man säga att vildsvin gör stor nytta i skogen och är lönsamt att ha för skogsägare och jägare men förstör på åkrarna för lantbrukare. Vid en del utfodringsplatser i skogsmark bör vildsvinen därför få vara helt fredade för att hålla dem borta från jordbruksmark och för att samtidigt bibehålla en stam att jaga på.